Världsberömmelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet världsberömmelse

1. Harry Houdini var karismatisk på scenen och föreföll sig besitta en osannolik förmåga att kunna bryta sig ur kedjor, handklovar och tvångströjor. Tekniskt sett var Houdini tämligen genomsnittlig jämförd med samtida utbrytarkungar. Anledningen till världsberömmelsen var i stället hans känsla för marknadsföring. I en pryd tidsålder där journalfilmen gjorde sitt intåg, gjorde det intryck när han tog av sig de flesta kläderna (till skillnad från kollegerna) och lät sig bli fastkedjad. Framgångarna ledde bland annat till en europaturné, men han uppträdde aldrig i Sverige. Det närmaste han kom var Köpenhamn, där han den 16 juli 1913 hade en succépremiär på Cirkus Beketow. Tyvärr blev det endast en föreställning, för den 17 juli kom ett telegram med budet att hans mor avlidit. Houdini tog den tragiska nyheten hårt och bröt kontraktet med cirkusen. Den 20 juli reste han, svårt deprimerad, med båt till New York - och lämnade all rekvisita (kedjor, handbojor etc.) efter sig. (källa)
2. Som radikal unionsmotståndare och nationalist deltog Nansen aktivt i självständighetsprocessen för unionsupplösningen 1905. Han utnyttjade sin världsberömmelse och föredragsturnerade utomlands för att sprida förståelse för den norska synen på unionen. Hemma blev han en viktig opinionsbildare med sina föredrag, sina fem appeller i Verdens Gang om vilja och mod, och kampskriften Norge og Foreningen med Sverige. Statsminister Christian Michelsen skickade honom som inofficiell diplomat til London och Berlin, och hans inlägg i The Times den 25 mars ska ha bidragit till att underbygga Norges ställning i unionsstriden. Nansens tal på Festningsplassen den 17 maj 1905 bidrog starkt till den folkliga uppslutningen kring regeringens arbete för unionsupplösning. (källa)
3. Sabatier var reformert präst 1885–1889 i Strassburg och sedermera i Saint-Cierge, men nedlade av hälsoskäl 1893 sitt ämbete och ägnade sig helt åt historisk forskning. Han vann världsberömmelse genom sina undersökningar om Franciskus av Assisi, med lärdaste källkritik framlagda bland annat i S. Francisci legenda antiquissima (1898), med litterär mästarhand sammanfattade i Vie de Saint François d'Assise (1893, 38:e upplagan 1912, översatt till alla kulturspråk, svensk upplaga "Den helige Franciskus", 1895, utan noter och vetenskaplig apparat), uppförd på "Index" (1894). Under senare åren uppträdde Sabatier som den romersk-katolska modernismens vältalige försvarare (Les modernistes, 1909, flera upplagar, med mera). Han såg i denna riktning den äkta kristendomen, dock utan att han övergick till katolicismen. I sina historiska arbeten röjer Sabatier Renans inflytande i både förtjänster och brister. Han analyserade i ett par skrifter läget i Frankrike efter 1905 års kyrkliga omvälvning (À propos de la separation des églises et de l'etat, 10:e upplagan 1910, L'orientation religieuse de la France actuelle, 1911). Sabatier delade i början av 1900-talet sin vistelse mellan Assisi, där han var hedersborgare, och trakten av Lyon, där han bode och deltog i det reformerta kyrkolivet. Han förfäktade ivrigt Frankrikes sak i första världskriget. Efter kriget blev han professor i kyrkohistoria vid Strasbourgs universitet. (källa)