Världshandel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet världshandel

1. En organisation som sysslar med förhandling av avtal kring handel är WTO - världshandelsorganisationen. EU som är en tullunion som bland annat innefattar Sverige, omfattade 2005 nästan 40% av världens handel. Sveriges största handelspartners (import) var 2006 Tyskland, Danmark, Norge, Nederländerna och Storbritannien. Tyskland är det största exportlandet i världen (2005). Det finns fler handelsunioner än EU till exempel NAFTA, ANZCERTA, AFTA och MERCOSUR. (källa)
2. Sverige dominerade under en stor del av 1700-talet världshandeln med järn och tjära och handeln gick huvudsakligen via Stockholm. Stockholms handelsflotta ökade från 100 skepp år 1723 till 685 skepp år 1800, vilket utgjorde över 40 procent av hela rikets handelsflotta. (källa)
3. Ryssland, Australien, Afrika, Asien, Europa och Amerika var viktiga exportmarknader för Eskilstunaknivar. Under efterkrigstiden förändrades förutsättningarna för såväl hantverk som industri i Sverige. Knivtillverkningen som var förhållandevis småskalig och hantverksbetonad fick allt svårare att försvara sin plats i en hårdnande världshandel. (källa)
4. Storbritanniens världshandel, sjöfart och kolonialvälde som växt upp på 1600-1700-talet, gjorde att landet gick in i den industriella revolutionen med en stor handelsflotta, mycket större än den närmaste rivalen Frankrike. Övertaget gav tillgång till avsättningsmarknader för Storbritanniens varor och en krigsflotta som kunde skydda landets intressen i alla världsdelar. Detta bidrog till att Storbritannien blev det dominerande landet i världen under 1700-talet och 1800-talet. Utvecklingen av jordbruksmetoder och specialisering av jordbruket under 1700-talet, men även sjöfart och utrikeshandel bidrog till att skapa kapital för att utveckla industrin. Textilindustrin utvecklades snabbt under 1700-talet. Bomullsindustrin fick tillgång till nya innovationer (som Spinning Jenny och ångmaskinen) och hämtade råvaror från kolonierna och Amerika. (källa)
5. Under 1900-talet har transport av olja ytterligare understrukit hamnstädernas betydelse. Många stora hamnar har mycket omlastning mellan fartyg. Det beror på att världshandelns långa avstånd kräver stora fartyg som på grund av bland annat djupgående och lagringsutrymmen inte kan gå till mindre hamnar. (källa)
6. Aden har varit ett handelscenter sedan antiken och är omnämnt i Bibeln. Under medeltiden var Aden stapelort för hela Mellanösterns handel samt nederlagsplats för södra Asiens och östra Afrikas naturalster och Europas fabriksvaror. Efter upptäckten av sjövägen kring Godahoppsudden började Aden förlora sin stora betydelse, och 1839 hade denna världshandelns stad sjunkit ned till en fattig by, som samma år genom ett fördrag avträddes till Brittiska Ostindiska Kompaniet. Britterna måste dock följande år med vapenmakt sätta sig i besittning av området. Det område som britterna tagit i besittning inskränkte sig till den lilla vulkaniska halvön, på vars östra sida staden Aden ligger (54 km²). 1868 köpte britterna den väster därom belägna halvön Djebel Hasan eller Little Aden (39 km²) av sultanen av Lahej och 1882 en smal kuststräcka, som förenar båda halvöarna (88 km²). (källa)
7. Redan innan européerna upptäckte sjövägen till Indien, var Indiska oceanens norra del livligt trafikerad, och en omfattande fraktfart förde på denna väg asiatiska varor mot Västvärlden. Efter portugisernas framträngande till Indiska oceanen under slutet av 1400-talet blev vägen runt Afrika, innan Amerika nått någon större merkantil betydelse, världshandelns huvudväg. Efter invigningen av Suezkanalen 1869 övertog leden via Röda havet huvuddelen av sjötransporterna från Indiska oceanen till Europa. (källa)
8. I stället har senare tiders forskare velat fokusera på de ekonomiska, sociala och politiska förändringarna i samhället vid den här tiden: feodalväsendets upplösning, städernas uppsving, den nya världshandelns uppsving samt nya uppfinningar som krutet, kompassen och boktryckarkonsten. (källa)
9. Första anledningarna till dess uppkomst var de nya handelsvägar som öppnades efter de stora geografiska upptäckterna under 1400-talet, exempelvis direkta förbindelser med Indien, och även Amerika drogs in i världshandeln. Då dessa resor krävde mycket kapital för att kunna företas, och då ofta handelsplatser och till och med befästningsverk på plats behövde etableras, drevs kompanierna gemensamt av flera privatpersoner, som alla bidragit med en viss summa, för att dela på risken. Kompanierna hade ofta nära kontakt med staten, och fick oftast monopol inom landet och andra handelsprivilegier, mot att monarken fick ta del av kompaniets vinst. (källa)