Världsman Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet världsman

1. Cornelius var son till ett skådespelarpar och bodde efter faderns död hos sin farbror, den berömde målaren Peter von Cornelius. Tack vare sina goda språkkunskaper (han talade utmärkt franska) blev han Franz Liszts sekreterare och bodde hos honom i Weimar. Han översatte såväl Liszts artiklar som flera av dennes franska sångtexter till tyska. Liszt ville göra en kyrkotonsättare av honom och Cornelius komponerade flera mässor, som dock inte blev särskilt framgångsrika. År 1854 drog sig Cornelius undan till Thüringer Wald, där han översatte librettot till Berlioz' opera Benvenuto Cellini och komponerade sin egen komiska opera Barberaren i Bagdad. Liszt var inte förtjust i den, i den annars så humoristiskt sinnade världsmannens skapande verksamhet saknade det komiska större betydelse. Cornelius hade ursprungligen tänkt sig operan i en akt, men han tog råd av Liszt och utvidgade den till två. Den har i motsats till de flesta andra tyska komiska operor från denna tid ingen talad dialog. Cornelius såg sin opera som ett alternativ till andra i samtiden – framför allt Richard Wagners. (källa)
2. Molza var som de flesta av den tidens lärde mera talangfull än aktningsvärd. Tidigt invigd i alla laster, tvangs den kvicke och ståtlige världsmannen av sina föräldrar 1512 att gifta sig, men lämnade redan 1516 hustru och barn och begav sig till Rom, där han upptogs bland den krets av konstnärer och litterater, som omgav Leo X och den tidens bildade, älskvärda och i hög grad lättsinniga kyrkofurstar. Sedan 1529 tillhörde han kardinalen Hippolito d'Estes hov. (källa)
3. Åren 1708-15 reste Law från residens till residens på kontinenten för att söka vinna gehör för sina bankidéer. Som en fulländad världsman, men ståtligt yttre och som djärv spelare, knöt han talrika förbindelser med hoven. Trots att Law stöddes av Filip II av Orléans, vann inte hans plan för en fransk statsbank genomslag 1715. Följande år fick han dock koncession på en privatbank i Paris, Banque Générale Privée, vars aktiekapital till 3/4 skulle inbetalas i deprecierade statsskuldssedlar, som därigenom skulle försvinna från marknaden. Banken var en växel-, depositions- och sedelbank. Fulländat ledd erhöll banken snart sedelmonopol och blev 1718 statsbank. (källa)
4. Galahad Threepwood – lord Emsworths yngre bror. Världsman och societetslejon. (källa)
5. Pfaff blev efter fleråriga resor professor och (1720) kansler vid universitetet i Tübingen samt 1756 professor, generalsuperintendent och kansler i Giessen. Pfaff var en av sin tids lärdaste och skarpsinnigaste män, oerhört produktiv i litterärt hänseende, men personligen osympatisk, pietist, ortodox och elegant världsman på en gång, äregirig och trätlysten. (källa)
6. Hans conte Le lutrin vivant och hans épitre La chartreuse hade till följd, att han 1735 uteslöts ur jesuitorden. G. blef då en omtyckt världsman, som spelade en roll i Paris salonger. Han försökte sig i tragedien med Édouard III (1740), men utan framgång. Bättre lycka gjorde hans lustspel: Sidney (1745), Les bourgeois (1747), Les parvenus (1748) och framför allt Le méchant (1747), som är hans mästerverk. Styckets hjälte är en av tidens egoistiska och korrumperade "rouéer", som roar sig med att förtala damerna i sin omgivning. Gressets rykte var synnerligen stort. 1748 blev han medlem av Franska akademien. (källa)