Väsen Synonymer Betyder Uttal

• ande
• buller
• larm
• varelse

Hur används ordet väsen

1. Som växterna spira med ett eller flera hjärtblad, så också poeterna. Diktkonstens sanna monokotyledoner äro de outtröttliga skaparne, för vilka poesiens eget intresse är allt, för vilka alla livets erfarenheter och problem ständigt omforma sig till dikt med konstnärlig gestaltning, och som oavlåtligt fortsätta naturens alstringsverk, blott med högre, mer medveten vilja. Shakespere är här exemplenas exempel. Intet vore mer stridande mot hans typ, än om han i stället för att av Hamlet och Othello göra skådespel, satt sig ned att teoretisera om viljans sjukdomar eller passionernas väsen. (källa)
2. Gast (övernaturligt väsen) – ett samlingsnamn för påstådda övernaturliga företeelser i delar av södra Sverige. (källa)
3. Genius (eller genie, plural genier, uttalas med mjukt 'j', till skillnad från geni/genier, som uttalas med sch-ljud, är i den romerska religionen namnet på den personliga skyddsande som varje man ansågs ha och som följde honom från födelsen till döden. Det var ett väsen av gudomlig natur, men oskiljaktigt förbundet med individen. På samma sätt hade varje kvinna sin juno (ej att förväxlas med gudinnan Juno). Särskilt på födelsedagen, men även vid andra högtidliga tillfällen, offrade man åt sin genius och gjorde sig, honom till ära, en glad dag. Genien uppfattades i folktron egentligen som en god ande, men framställdes av filosoferna ibland som en ond. (källa)
4. senare har det av bland annat Bennison Gray föreslagits att arterna är inordnade i släkten, detta i likhet med den naturvetenskapliga taxonomin (se Linnés sexualsystem), och ytterligare andra att genrer ska förstås som släktskap, att vissa släktdrag kan urskiljas. Den senare teorin förespråkas av Ludwig Wittgenstein, och är en vidareutveckling av Hegels genreteori som utgår från den naturliga ordningen och konstens väsen. (källa)
5. Gracer – mytologiska väsen inom bland annat grekisk mytologi, se Chariter. (källa)
6. Familjenamnet Mentha är av Linné hämtat efter nymfen Minthe i den grekiska mytologin. Nymferna är gudomliga väsen, som strövar omkring i naturen. Hippokrates (400 f. Kr.) använde namnet. (källa)
7. Till skillnad från gudar, som överträder naturlagarna så följer gudinnorna/mödrarna naturlagarna eftersom de är naturen och kosmos. Detta innebär också att de inte härskar över en skapelse, utan verkar i sig själva emedan de är själva skapelsen. Eftersom naturen rör sig i en ständig cirkel av födelse, liv, död och återfödelse bär gudinnorna/mödrarna alla dessa aspekter. Därmed är cirkeln också en symbol för gudinnorna/mödrarna. Många kulturer har eller har haft gudinnor vanligast som en del av en pantheon. Ursprungligen (under paleolitikum, äldre stenåldern) bestod denna pantheon av enbart kvinnliga väsen/mödrar. Under neolitisk tid (bondestenåldern) fick gudinnan/modern en gemål och pantheonen kom att bestå av både gudinnor och gudar. Så småningom kom gudinnor, precis som gudar, i mytologin ofta att få ansvar över ett område. Exempel på områden är visdom, tur, kärlek, jakt, krig, osämja, moderskap, himmel, underjorden m.m. (källa)
8. En gudom (fornsvenska guþdomber) är en personifierad gud, eller en ej personifierad högre stående existens eller ett väsen inom en religion. Det kan förekomma att ordet Gud också används i enbart språklig benämning där man bokstavligen menar en gudom som är en storhet, kraft eller ett naturfenomen. Gudanamn från mytologier har oftast haft bokstavliga betydelser i språk som ord Tor och Frej, Tor betyder åska och har exempel på besläktade språk som engelska och norska varit Thor "God of thunder" eller som på norska: Torden "Tordenguden". (källa)