Växelkontor Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet växelkontor

1. Herman Lorentsson Petersen, född 29 december 1713 i Göteborg, död 13 augusti 1765 i Stockholm, var en svensk affärsman, kommerseråd, riksdagsman för borgarståndet vars barn adlades för hans förtjänster med namnet af Petersens. Petersen var en mycket förmögen man som tillhörde den så kallade Skeppsbroadeln, han var direktör i Svenska Ostindiska Companiet, Saltkontoret och Växelkontoret liksom delägare i ett flertal bolag. Han har uppmärksammats för sin inblandning i växelkursskandalen under riksdagen 1765–1766. (källa)
2. Den 5 januari 1910 rånade Ander Gerells växelkontor på Malmtorgsgatan 2 i Stockholm, ett brott som han aldrig kom att erkänna. Under själva rånet misshandlade han kassörskan Viktoria Hellsten så illa att hon avled. Vid rånet kom Ander över 5 211 kr och 27 öre som senare kom att användas som bevis mot honom då en del av pengarna var nerblodade. Mordvapnet, ett besman, knöts också till Ander. Vid halvelvatiden kom en kolutkörare till ett nu nedsläckt kontor och fann Hellsten på golvet blödande från ett krossår i huvudet och bredvid henne på bordet låg en smörgås som det hade tagits två bett av. Hon var inte vid medvetande och en timme senare avled hon på sjukhuset. En koffert som Ander lämnat kvar på hotell Temperance innehöll delar av rånbytet, blod och Alfreds fotografi samt personbevis. (källa)
3. Tillika började han göra sig bemärkt på den politiska banan. Redan 1751 tillhörande såväl sekreta utskottet och dess mindre sekreta deputation, hedrades han med samma förtroenden vid 1755–56 års stormiga riksdag och ryckte nu fram i Hattarnas främsta led i deras strid mot hovpartiet och Mössorna. Det är ur hans vassa penna säväl 1756 års tjänstebetänkande, avsett att göra tjänsteåldern till enda befordringsgrund, som ständernas skarpa skrivelser i den s. k. juvelsaken flutit. Han sattes också till utgivare av den s. k. riksdagstidningen, vari hovets missgrepp skoningslöst blottades. Som belöning för sina trogna tjänster blev han av det härskande partiet insatt i den kommission som skulle utarbeta ett visst handelssystem, med ett årligt arvode av 3 000 daler s.m. och förfäktade i densamma för sin tid framsynta åsikter, såsom växelkontorens onytta och nödvändigheten av den cirkulerande sedelmassans minskning. (källa)
4. Sundblad var från 1760 borgmästare i Sigtuna. Från 1760 års riksdag till frihetstidens slut var Sundblad medlem av borgarståndet och utövade inom detsamma mycket stort inflytande. Som måg till hattchefen i borgarståndet borgmästaren Renhorn, slöt han sig först till hattpartiet. Vid riksdagen 1765–66 uppträdde Sundblad modigt till försvar för de hatade bolagsmännen i växelkontoren. I egenskap av sympatisör till frihetstidens författning samt myndig och självklok, tillhörde han de hattar, som 1769 i förening med mössorna arbetade mot det bekanta reformförsöket, den s. k. säkerhetsakten. Han blev vid samma riksdag utsedd till medlem av tulldirektionen. (källa)
5. En näsduk med personligt monogram tillhörig Sjöqvist användes som bevisning vid rättegången i Stockholms Rådhusrätt 1910 mot rånmördaren Alfred Ander, den sista person som avrättats i Sverige. Näsduken hade suttit virad runt handtaget och kroken på det besman som Ander använde vid rånet för att göra kassörskan på växelkontoret medvetslös. När näsduken via bl.a. monogrammet spårats till Sjöqvist visade det sig att dennes familjs sommarställe låg granne med Anders fars stuga ute på Karlsudd vid Vaxholm. Ander antogs ha kommit över näsduken vid en stöldräd mot sommarvillan, även andra föremål från den hittades bland hans tillhörigheter vid en husrannsakan. (källa)
6. Med hattarna befäste Plomgren sin ställning under riksdagen 1746–1747, och han blev nu en av deltagarna i det bolag, som 1747 under namn av växelkontor, på för statsverket betungande villkor, åtog sig att genom konstlade medel höja bankosedlarnas värde. Samma år blev han även fullmäktig i det nyinrättade Jernkontoret, kommerseråd och handelsborgmästare i Stockholm. Vid riksdagen 1751–1752 valdes han till talman i borgarståndet. (källa)