Vad betyder och hur uttalas völva
Völva uttalas völva [völ´va] -n völvor.
Völva betyder trollkunnig kvinna i nordisk mytologi.
Ordformer och varianter av völva
Singular
- völva
- obestämd grundform
- völvas
- obestämd genitiv
- völvan
- bestämd grundform
- völvans
- bestämd genitiv
Plural
- völvor
- obestämd grundform
- völvors
- obestämd genitiv
- völvorna
- bestämd grundform
- völvornas
- bestämd genitiv
Völva är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet völva
Huld var en völva eller sejdkona i Ynglingasagan. Hon fick av drottning Driva i uppdrag att döda den svenske sagokungen Vanlande, då han trots löfte inte återkom till henne. Trollkvinnan kvävde honom i skepnad av en mara. På uppmaning av kung Visburs söner trollade hon sedan så, att Ynglingarnas ätt alltid hemsöktes av släktmord. I en mot slutet av medeltiden avfattad isländsk berättelse omtalas Huld som Odens älskarinna och moder till halvgudinnorna Torgerd och Irpa.
Hos olika europeiska folk var dödskulten i äldre tid knuten till bestämda årsfester, och nekromantin har ofta förlagts till dessa. Hos keltiska folk var den annat förlagd till hösten, vilket påverkade uppkomsten av Alla helgons dag. Hos finsk-ugriska och slaviska folk pågick kyrkogårdsfesterna vissa dagar på våren, och hos germanska folk var julen den tid då de döda ansågs kunna besöka de levandes värld. Själve Oden är en nekromant (och julens specielle gud) och berättar i "Hávamál" om en runbesvärjelse som låter honom tala med de döda. I "Balders Drömmar" rider Oden till Hel där han manar fram en död völva för att få information om framtiden och enligt Snorre Sturlasson ska Oden ha kallats "Draugadróttinn": De Odödas Härskare.
En völva eller vala (fornisländska: vǫlva, av vǫlr, stav, trollstav) är en "fornnordisk spåkvinna" eller "shaman" som i profetisk extas skådar in i framtiden. Flera völvor (valor) omtalas i den fornnordiska litteraturen. Mest bekant är den sierska som uppträder i Valans spådom (fornisländska: Vǫluspá), den inledande sången i den Poetiska Eddan. Den beskriver världens skapelse och undergång i nordisk mytologi. Ett annat exempel är beskrivningen i Erik Rödes saga kapitel 4 av hur völvan Torbjorg på Grönland gick till väga vid sitt siande.
