Wienare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet wienare

1. Strauss tyske förläggare Fritz Simrock föreslog emellertid för Strauss att "Kaiser-Walzer" skulle vara en mer passande titel, då man på så sätt inte pekade ut någon av kejsarna men samtidigt tillfredsställde deras fåfänga. Det var under den nya titeln som valsen framfördes första gången den 21 oktober (två dagar efter själva invigningen) 1889 i Berlin. Johann Strauss dirigerade själv den stora orkestern och inom några dagar hade nyheten om valsen spritt sig över hela Europa och nådde också Wien. Där skaffade konkurrenten Carl Michael Ziehrer snabbt klaverutdraget till valsen och orkestrerade den enligt egna idéer och presenterade verket för wienarna vid en konsert i "Variete Ronacher" den 11 november 1889. Tilltaget upprörde Strauss, som meddelade att han personligen skulle dirigera valsen "orkestrerad enligt originalet" vid en konsert med Capelle Strauss i Musikverein den 21 november. Succén var given och publiken jublade. Tidningen Fremden-Blatt skrev: " 'Kaiser-Walzer' började preussiskt krigiskt, man bokstavligen såg och hörde vakterna från gamle Fritz dagar marschera förbi - men sedan kom wienaren i kompositören fram och allt blev återigen äkta wienskt, flotta takter och toner. Slutet är mycket intressant. Valsen får därigenom en stämningsfylld avslutning.". (källa)
2. Då en del av handlingen är förlagt till Turkiet, är musiken bitvis skriven i den på Mozarts tid så populära turkiska stilen. Mozart visste redan från början att han skulle tvingas leva upp till Wienpublikens smak för det exotiska, pråliga och roande: Sinfonian , första aktens kör och slutkören skall jag skriva som turkisk musik meddelade Mozart sin far i ett brev två dagar efter det att han hade erhållit librettot (1 augusti 1781). Därtill kom Osmins och Pedrillos berömda duett ("Vivat Bacchus!"), som Mozart själv betecknade som en "suputduett för herrar wienare, som inte består av något annat än mitt turkiska tapto". Det väsentligaste i turkiska stilen (alla turca) är imitationer (ingen autentisk turkisk musik) av janitsjarmusiken med hjälp av piccolaflöjt, triangel, trummor och cymbaler. Redan i ouvertyren möter man den turkiska musiken. Ouvertyren inleds och avslutas med en snabb presto-sats, i vilken den turkiska färgen består av rikt förekommande tringel, bäcken och stor trumma. (källa)
3. Söndagen den 12 oktober erbjöd vackert höstväder och ett stort antal wienare (fler än 3000) hade begivit sig till Volksgarten. Valsen blev populär och fick tas om tre gånger. (källa)
4. Operettens huvudperson hade de två librettisterna hämtat från litteraturhistorien. Giovanni Boccaccio var en florentinsk novellist på 1300-talet som vann ryktbarhet genom den ganska vågade novellsamlingen Decamerone. I operetten går han själv omkring som centralfigur bland sina diktade personer och intrigen är byggd på motiv från en del av historierna. Boccaccio upplever själv alla sina intriger och är hjälte i otaliga amorösa eskapader, innan han en dag förälskar sig i den unga Fiametta och slutligen förenar sina öden med henne. Till handlingen komponerade Suppé en musik där han använde allt sitt rika kunnande och där han briljerade med italienskt klingande melodier och rytmer. Men Suppé var samtidigt så mycket wienare att han inte kunde låta bli att skriva medryckande marschmelodier åt sin hjälte. (källa)
5. Fred Raymond var född wienare och hade blivit känd redan i mitten av 1920-talet genom den populära visan "Ich hab' mein Herz in Heidelberg verloren". I mitten av 1930-talet slog sig Raymond ner i Berlin och försökte fylla tomrummet efter de judiska tonsättare som tvingats lämna Berlin och Tyskland: Paul Abraham, Ralph Benatzky, Robert Stolz, Edmund Eysler och Emmerich Kálmán. De judiska kompositörernas verk var överhuvudtaget spelförbjudna i Tyskland. Raymond var en betydligt enklare begåvning men hade ett visst gott handlag och förmåga att skriva lättillgänglig operettmusik med stark dragning åt det revymässiga. (källa)