Yrkesinspektör Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet yrkesinspektör

1. Efter att Sverige fått allt fler och större fabriker kom industrialiseringens arbetsmiljörisker att uppmärksammas under 1800-talets andra hälft. 1889 stiftades lagen angående skydd mot yrkesfara och landets tre första yrkesinspektörer utsågs. 1895 organiserades Sverige i fem yrkesinspektörsdistrikt, samtidigt som professor Albert Werner Cronquist tillsattes som tillfällig inspektör "att verkställa inspektionen av de fabriker inom riket, der krut och andra explosiva ämnen samt ammunition, tändrör eller stubin, fyrverkeripjeser med mera dylikt tillverkas.". (källa)
2. Maria Anholm växte upp i en köpmansfamilj. Hon studerade vid Högre lärarinneseminariet 1868–1871, men kom framför allt att arbeta som skribent. Hon gifte sig 1882 med den danske marinofficeren William Anholm och flyttade till Hellerup utanför Köpenhamn. Äktenskapet blev dock kortvarigt då hennes make dog redan efter två år. Hon kom aldrig att gifta om sig och fick heller inga barn. Maria Anholm stannade dock i Danmark. Hon författade flera böcker och skrev för både danska och svenska tidskrifter bl.a. Dagny, Hertha och Hemåt. Hon var även redaktör för Kvinden og Samfundet 1900–1901. Artiklarna behandlade ämnen som moderskapsförsäkring, skyddslagstiftning för kvinnor, sommarläger för industriarbeterskor, kvinnliga yrkesinspektörer och kvinnolöner inom industrin. (källa)
3. Sistnämnde Astley blev far till Thorvald Fürst (1866–1927), som blev yrkesinspektör i Stockholms distrikt 1901, tillförordnad chef för arbetarskyddsbyrån i den nyinrättade Socialstyrelsen 1912 och ordinarie byråchef där 1914. Han var riksdagsman i Andra kammaren 1907–1911 (liberal) och ordförande i tredje tillfälliga utskottet 1910—1911. Fürst var 1911–1914 ledamot av andra försvarsberedningen och blev sistnämnda år ledamot av en utredning rörande sjöförsvarets ordnande. Under första världskriget var Fürst chef för Centrala bränslebyrån 1916 och för Handelskommissionens kolbyrå 1917–1919. Bland hans skrifter märkes Arbetarskydd och arbetarskyddslagstiftning (Folkets studiehandbok, 13, 1923). (källa)
4. Hedén, som var son till en sjömanspastor, avlade preliminärexamen i Oxford 1897 och mogenhetsexamen i Gävle 1904, varefter han utexaminerades från Kungliga Tekniska högskolan 1908. Han var underingenjör vid Fabrique Rouennaise de Cellulose i Frankrike 1909–10, sousdirektör där 1911, biträdande driftsingenjör vid Stockholms Superfosfat Fabriks AB, Månsboverken, 1912, yrkesinspektörsassistent i Jönköping 1913–18, tjf. yrkesinspektör där 1917–18, driftsingenjör vid Bergvik och Ala Nya AB:s sulfitfabrik vid Bergvik 1918–48 och säkerhetsingenjör där från 1949. (källa)
5. När Hesselgrens far blev sjuk och dog 1897 var hon tvungen att resa hem till Sverige igen. Samma år fick hon en tjänst som föreståndarinna för Högre folkskolan för flickors hushållsskola i Stockholm, där hon blev kvar i åtta år. Under den tiden fick hon kontakt med och engagerade sig i Centralförbundet för Socialt Arbete samtidigt som hon utvidgade sitt verksamhetsfält genom stipendieresor till Belgien, Skottland och England för att studera hygien och hälsovård. 1902 reste hon till London på Fredrika Bremer-stipendium för att under tre terminer studera till yrkes- och bostadsinspektris, ett yrke som England och Frankrike var först med att öppna för kvinnor. De engelska inspektrisernas viktigaste uppgift var att kontrollera att arbetsmiljö- och arbetsskyddslagar efterlevdes och under sin praktik fick Hesselgren bevittna bedrövliga arbetsförhållanden i fabrikerna, särskilt för kvinnorna, som slet hårt under dålig belysning och vidriga hygieniska villkor. Inspektriserna fick även utstå mycket ilska från arbetsgivare som ansåg att kvinnor inte skulle komma och ha synpunkter på deras fabriker. Kerstin Hesselgren återvände till Sverige med en sanitary inspector-examen (ungefär bostads- och yrkesinspektör) från Bedford College och var fast besluten att bygga upp en fungerande yrkesinspektion för att förbättra arbetsmiljön även för de svenska fabriksarbeterskorna. I Londons slum hade Hesselgren lärt känna filantropen Octavia Hill, som genom att överta hus och låta de fattiga hyresgästerna reparera dem frångick den traditionella passiviserande välgörenheten för hjälp till självhjälp. Genom Hill blev Hesselgren även bekant med settlementrörelsen, som kom att inspirera henne i hennes framtida sociala arbete och verksamhet vid den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad. (källa)