Yrkesskola Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet yrkesskola

1. En grundskola, primärskola eller primärutbildning är den skolformen där elever lär sig grundläggande kunskaper, bland annat läsande, räknelära och orienteringsämnen. Elevernas ålder, läroplan och antal skolår varierar mellan olika länder, men vanligen börjar barn i grundskolan mellan fem och sju års ålder. För att kunna utbilda sig vid sekundärskola (yrkesskola eller gymnasieskola), krävs avslutad grundskola. (källa)
2. 1971 infördes gymnasieskolformen i Sverige genom att de tidigare skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola slogs samman då 1970 års läroplan Lgy 70 (Läroplan för gymnasieskolan) trädde i kraft. I vardagligt språkbruk används ordet gymnasium fortfarande om gymnasieskolan. Studentexamen, det vill säga den formella prövningen efter gymnasiestudier för att avgöra höghet till universitetsstudier, avskaffades 1969 men har fortsatt att användas både som begrepp och som firande av avslutade gymnasiestudier. (källa)
3. 1971 sammanslogs skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola i Sverige till gymnasieskola. (källa)
4. Även i Schweiz är lärlingsutbildningarna de vanligaste yrkesutbildningarna. Lärlingarna tillbringar den största delen av arbetsveckan på arbetsplatsen, men de har även schemalagd utbildning i språk, matematik, orienteringsämnen och yrkeskunskap i en kommunal yrkesskola. Utbildningens längd är mellan två och fyra år beroende på vilket yrke som lärs. Utbildningen avslutas vanligen med ett praktiskt avslutsarbete och ett läroavslutsprov. (källa)
5. En yrkesskola är en skola främst inriktad på yrkesutbildning på sekundär nivå. I Sverige var yrkesskolan en frivillig skolform från 1800-talet till 1971 som kom efter folkskolan, se vidare yrkesskola (Sverige). Den 1 juli 1971 slogs skolformerna fackskola, gymnasium och yrkesskola ihop till den nya skolformen gymnasieskola, där det finns yrkesförberedande utbildningar att välja på. Begreppet yrkesskola finns kvar i bland annat Tyskland, USA, Finland och Irländska republiken. (källa)