Äggledare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet äggledare

1. Hos primitiva däggdjur som pungdjur förekommer könsorganen i dubbel uppsättning bredvid varandra, varje livmoder är en kraftig muskel med två öppningar, dels en uppåt mot äggledaren, dels nedåt mot livmoderhalsen (cervix), vars mynning kallas yttre livmodermunnen och är livmoderns yttre gräns mot slidan (vagina). Mer avancerade däggdjur som gnagare och hardjur har en enda slida, men två livmödrar bredvid varandra, en för varje äggledare. Fortsatt evolution har gjort att livmödrarna smält samman, så är fallet hos människan där båda äggledarna mynnar i en enda livmoder. (källa)
2. Vanliga orsaker till ofrivillig barnlöshet är endometrios, polycystiskt ovariesyndrom, anovulation, ovarialsvikt, problem med spermie- eller spermaproduktionen (azoospermi respektive aspermi) och skador på äggledare. (källa)
3. Ett moget ägg som lossnat från äggstocken tas upp av äggledaren och fastnar normalt i ampulla uterus, en förträngning i äggledaren, strax innan det går in i livmodern. Ägget består av oocyten, som omges av ett lager av glykoproteiner kallat zona pellucida. Zona pellucida i sin tur består av fyra olika glykoproteiner, ZP1–4, som tillsammans utgör ett nätverk som omger äggcellen. Utanpå zona pellucida sitter dessutom ett lager av granulosaceller, kallat corona radiata. Dessa celler utgör den första barriären för spermier att passera. När spermiecellen når fram till corona radiata utsöndras ett enzym från spermiens akrosom kallat hyaluronidas, som bryter ner bindingarna mellan cellerna i corona radiata, så att spermierna når fram till zona pellucida. I zona pellucida finns receptorer, ZP3, dit spermiens huvud binder. (källa)
4. Spermier bildas kontinuerligt och i astronomiska antal. Det antas att evolutionella faktorer samt tävling mellan olika mäns spermier (spermiekonkurrens) ligger bakom det stora antalet spermier, eftersom detta leder till en tävling mellan spermierna om vilken som kommer att befrukta ägget. För att befruktning ska äga rum krävs dels att spermien kan förflytta sig till platsen för befruktning (äggledaren), dels att spermien klarar miljön som i hög grad står under hormonell kontroll, dels att spermien förmår tränga in i äggcellen. Till sin hjälp har spermien sädesvätskan som strax efter ejakulationen blir geléliknande för att skydda spermien mot den sura miljön i vagina, varefter sädesvätskan efter ungefär en halvtimme blir mer vätskelik vilken underlättar förflyttningen. Det tar ungefär någon minut innan den första spermien når äggledaren. Det är den spermie med störst rörlighet som hinner dit först, men det är inte nödvändigtvis den snabbaste spermien som befruktar ägget. Spermier kan överleva i upp till fem dagar. (källa)
5. Riskfaktorer för ektopisk graviditet är bäckeninflammation, som ofta är orsakad av klamydiainfektion, rökning, och assisterad befruktning. De som tidigare har haft en ektopisk graviditet löper mycket högre risk att drabbas igen. De flesta ektopiska graviditeter (90 %) sker i äggledaren, vilket kallas tubal graviditet. Implantation kan också uppstå på livmoderhalsen, äggstockarna, eller i buken. Upptäckt av ektopisk graviditet sker vanligtvis via blodprover för humant koriongonadotropin (hCG) och ultraljud. Det kan krävas multipla test. Ultraljud fungerar bäst när det görs inifrån slidan. Ett antal andra tillstånd med liknande symptom är: missfall, ovarialtorsion, och akut blindtarmsinflammation. (källa)
6. Under östrogenfasen byggs slemhinnelagret på livmoderns insida, endometriet, upp för att kunna ta emot ett ägg. Efter 10-14 dagar är slemhinnorna färdigutvecklade och äggstocken släpper i väg ett ägg som vandrar ner till livmodern genom äggledarna samtidigt som progesteronfasen inleds och livmoderslemhinnan förbereds för en eventuell graviditet så att ett befruktat ägg ska kunna implanteras i livmoderväggen. Om så inte sker, stöter livmodern bort slemhinnan och en ny menscykel börjar. Bortstötandet av slemhinnan kallas menstruation eller bara mens, och ger upphov till mensblodet. Detta består av livmoderslemhinnan och blodrester, och består alltså inte av blod av samma sammansättning som i blodådrorna. Om ägget däremot blir befruktat och implanteras i livmoderslemhinnan börjar ägget producera progesteron, vilket hindrar att slemhinnan stöts bort så kroppen behåller slemhinnan och det befruktade ägget. (källa)
7. Äggledarinflammation, lat: Salpingit, är en infektion och inflammation i äggledarna. Termen används ofta synonymt med äggledarinflammation (PID), även om PID saknar en exakt definition och kan syfta på flera sjukdomar i området kring det kvinnliga könsorganet, såsom endometrit, oophorit, myometrit, parametrit och infektion i bäckenbukhinnan. Salpingit syftar enbart till infektion eller inflammation i äggledarna. (källa)
8. Livmodermunnen, portio, sitter längst ut på livmoderhalsen. Den är hos en flicka eller en kvinna som inte fött barn rund och hos en kvinna som fött barn tvärställd. Detta är öppningen mot livmoderrummet. Livmoderhalsen är sluten med ett segt slem under de dagar då kvinnan inte haft ägglossning. I samband med ägglossning så påverkas den innersta slemhinnan i cervix så att sädescellerna kan komma in i livmodern och sedan vidare till en äggledare där ägget kan bli befruktat. Slemmet i cervix är då mer tunnflytande och mindre segt. (källa)
9. Getingarna har två par vingar som i viloläge hålls hopvikta längs med kroppen. Fasettögonen är njurformiga. Vuxna getingar äter frukt och nektar, men matar sina larver med animaliskt protein, främst tuggade insektslarver, men även kött, fisk, skaldjur, ägg och andra flygande insekter. Rå fisk och fiskrens är en mycket uppskattad föda. Flygande insekter fångas vanligen i flykten av getingarna, som är goda flygare med förhållandevis bra synförmåga. I likhet med andra gaddsteklar, utom honungsbin har getinghonorna en gadd kopplad till en giftkörtel som inte lossnar vid stick, varför gadden kan användas gång på gång. Gadden utgörs av den ombildade äggledaren. (källa)
10. En morula är en cellklump bestående av cirka 16 celler eller fler, som bildas till följd av snabb celldelning efter att ett ägg genomgått en lyckad befruktning av en spermie. Den är inte ihålig. När morulan uppnått ett par hundra celler utvecklas ett hålrum inuti klumpen och kallas därefter blastocyst. Morulan har samma storlek som den ursprungliga storleken hos zygoten, tills den fäster sig i livmodern (det vill säga om den gör det, den kan bland annat följa med ut ur livmodern under menstruationen, eller stötas bort från livmodern och dö) och får näring från moderkakan. Anledningen till att den inte blir större är att zona pellucida, membranet som skyddar mot att morulan skall fastna i äggledaren och bli ett utomkvedshavandeskap, inte utvidgas och släpper in vätska. Därför innehåller alla celler i morulan en del av den ursprungliga äggcellens cytoplasma. (källa)