Älsklingsförfattare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet älsklingsförfattare

1. 1775 blev han student i Lund, men lämnade universitetet på ett år och kom som informator till Rånnum vid Vänersborg. 1777 återvände han till Lund och höll där 1778 inför Göteborgs nation ett tal om "Det ädla och sköna i vetenskaperna", det tidigaste provet på hans filosofisk-estetiska studier. Hans vistelse vid universitetet, där han inte avlade någon examen, blev i hög grad avgörande för hans framtid genom de vänskapsförbindelser han där knöt, bland annat med göteborgaren Bengt Lidner, och det anseende han skaffade sig bland studenterna. Goethe blev hans älsklingsförfattare, medan han ägnade sig åt spekulationer under Spinozas inflytande och så leddes in på en egen art av panteism, vilken sedan fortsatte att prägla hans åskådning. (källa)
2. Sommaren i Baden-Baden (Лето в Бадене) är en roman av den rysk-judiske författaren Leonid Tsypkin. Den skrevs under perioden 1977-1981, men publicerades först 2001, nära 20 år efter författarens död. Boken handlar om hur berättarens resor och umbäranden för att komma närmare sin älsklingsförfattare Dostojevskij på spåren. Enligt Susan Sontag, som upptäckte boken och som även skrev förordet som publicerades i den svenska översättningen, tillhör boken en sällsynt och ambitiös undergenre av romanen. Det är, som hon skriver, en återberättelse om en verklig och betydande persons liv från en annan tid, samtidigt som en annan berättelse som utspelar sig i nuet vävs in i det hela. (källa)
3. Aulin föddes på Rånäs bruk i Roslagen som son till bruksinspektoren Olof Anders Aulin och hans hustru Emma Altén. År 1861 promoverades han till filosofie magister i Uppsala och framträdde med ett arbete över sin älsklingsförfattare Kallimachos. Studier över denne skald sysselsatte honom under hela hansl levna, och på dödsbädden testamenterade han sina anteckningar häröver till en av sina närmaste vänner. 1856 kallades han till docent vid universitetet i Uppsala, och utnämndes 1858 till lektor i Gävle, och blev slutligen lektor i Stockholm 1862. (källa)
4. Rollin var lärare vid Collège du Plessis 1683–1692 och professor i latinsk vältalighet vid högskolan Collège Royal 1688–1736. Det utomordentliga anseende, som han åtnjöt, beredde honom bland annat utmärkelserna att väljas till ledamot av Académie des inscriptions (1701) och till rektor vid universitetet (1694, 1695, 1720). I denna senare egenskap genomförde han inom högskolan nyttiga disciplinära och administrativa förändringar, som bidrog till att förskaffa honom uppdraget att omskapa ett av de större läroverken, Collège de Beauvais, vilket under hans ledning (1699–1712) ånyo blev en stor och blomstrande undervisningsanstalt. Oaktat alla dessa förtjänster nödgades Rollin emellertid frånträda sina befattningar (1720) till följd av de jansenistiska tänkesätt, som han inte skydde att offentligen uttala. Han ägnade då sin tid åt författarskap, hans främsta arbete är det pedagogiska verket Traité des études (4 band, 1726–1731). Enkel och anspråkslös, som han var, uppträdde han ingalunda som reformator, men sökte endast skildra elementarundervisningen sådan den var vid en tid, då det gamla universitetet började inse nödvändigheten att göra några eftergifter åt nyare strävanden. Anmärkningsvärd är den iver, varmed han, trots att han själv, liksom sina samtida, var en varm vän av klassiska studier, förordar modersmålet som grundläggande språk och därjämte minskning i översättningar från de gamla språken samt flera andra förbättringar i då rådande lärometoder. Till ungdomens tjänst utarbetade han en förkortad upplaga av sin älsklingsförfattare Quintilianus (1715) samt utgav två omfattande, okritiskt kompilatoriska verk över antikens historia, Histoire ancienne (1730–1738) och Histoire romaine (1738 ff.). Hans latinska tal och skaldestycken med mera utgavs 1771. (källa)