Ämbetstitel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ämbetstitel

1. Under första världskriget förde den österrikiska arméns och lantvärnens själavårdspersonal följande ämbetstitlar. (källa)
2. Pascha (även pasha och pasja, av turkiska paşa) var den högsta militära och civila ämbetstiteln i det Osmanska riket. Titeln "pascha" var en adelstitel och den västerländska motsvarigheten i rang var engelska "Viscount", en värdighet mellan svenska friherre och greve. Titeln hade först tre värdigheter. Högsta värdigheten var tre hästsvansar i baneret och innehades normalt av generaler, amiraler och guvernörer över större provinser. Två hästsvansar korresponderade mot generalmajorer (divisionschefer), vice amiraler och guvernörer. En hästsvans motsvarade brigadgeneraler och konteramiraler samt guvernörer över mindre provinser. Senare byttes dessa grader ut mot de rent militära liva, "generalmajor", ferik, "generallöjtnant", och muschir, "general" (ibland även återgivet med "marskalk"). I internationella sammanhang tillades ofta "excellens" till personen som bar titeln. Ett adelskap förlänades, liksom i Västeuropa, personligen av statschefen (sultanen) genom ett adelsbrev, (Firman), med sultanens sigill i guld (Tughra). I "Firman" stipulerades vad som gällde för titeln, den kunde både vara ärftlig, som exempelvis i Ali Paschas upphöjning till Pascha av Egypten, eller vara personlig. Adelstitlar och hederstitlar bars alltid tillsammans med namnet som i Västeuropa men med skillnaden att titeln bars som tillnamn till skillnad från västerländsk praxis där titlar bars före namnet. Till skillnad från västerländsk praxis gav de Ottomanska titlarna ej rang eller titel till innehavarens hustru. Det land som styrdes av en pascha kallas stundom ett paschalikat (efter turkiskans paşalık). Ordet paşa härleds antingen till det turkiska ordet för huvud eller hövding, baş, eller till padishah (från persiskans pādschāh). (källa)
3. Nationen och landsmännen övervakas av en inspektor, ursprungligen en professor som på universitetets uppdrag tillsåg att studenterna skötte sig. I dagsläget har inspektor främst en ceremoniell roll, men fungerar i vissa fall som till exempel ordförande i nationens styrelse. Den dagliga verksamheten leds av en eller flera personer med titeln kurator, som ingår i den verkställande "ledningsgruppen" kuratelet. Kurator skall i detta sammanhang inte förväxlas med yrken som har samma beteckning som förekommer inom socialvården respektive utställningssammanhang, utan härstammar från den medeltida ämbetstiteln curator, vilket är latin och betyder "ombesörjare". (källa)
4. Guvernör var 1841-1918 ämbetstitel för länens högsta styresmän i storfurstendömet Finland. (källa)
5. I denna förmyndarregering ingick förutom riksmarsken och riksamiralen: riksdrotsen, rikskanslern och riksskattmästaren. Riksdrotsen var alltså president (ordförande) i den år 1614 instiftade Svea hovrätt, och var tillika rikets högste domare. Riksskattemästaren hade insyn över rikets ekonomi, och satt som ordförande över Kammarkollegiet. Rikskanslern var i sin tur landets förnämsta ämbetstitel, då rikskanslern under Gustav II Adolfs och drottning Kristinas regering var Axel Oxenstierna. Rikskanslerns uppgift var att underhandla med främmande makter om krig och fred, förbund och tullar med mera, och kan därmed betraktas som en dåtida motsvarighet till dagens utrikesminister. (källa)
6. Ordet betecknas av Seldan som "ett storhetsattribut", och i enlighet därmed används det om Gud och Guds son (The Lord = "Herren", Our Lord, "Vår Herre Kristus", The Lord's day, "Herrens dag, söndagen", The Lord's prayer, "Herrens bön", The Lord's supper, "Nattvarden" och kungen samt om vissa högt uppsatta ämbetsmän (då antingen ensamt, till exempel i tilltal mylord eller jämte deras ämbetstitel, till exempel Lord spiritual (se "andligt frälse") och Lord mayor (överborgmästare). (källa)
7. Pasha – militär och civil ämbetstitel i det Osmanska riket, se Pascha. (källa)
8. En pastor är en präst eller predikant inom flera frikyrkor, som innehar en viss ämbetstitel. I Svenska kyrkan används titeln ibland som synonym till kyrkoherde (formellt försvann den i Kyrkoordningen år 2000) och informellt om präster i allmänhet. Kraven på formell teologisk utbildning liksom formerna för ordination varierar mellan olika trossamfund. (källa)
9. Prokurator (Romerska riket) – en ämbetstitel i Romerska riket. (källa)
10. Enligt 1766 års av konungen gillade riksdagsbeslut upphävdes alla förordningar och resolutioner om rang. Gustav III återupplivade inte rangordningen. Det överensstämde med hans politik att hålla frågan öppen, och i praktiken fäste han stort avseende vid börden. Några bestämmelser utfärdades inte, och det ansågs efter hans död att de gamla rangförhållandena åter skulle inträda, och vid 1809 års revolution och alltsedan togs för givet, att 1714 års rangordning ännu var gällande. Regeringsformen av 1809 (§ 34) föreskrev ursprungligen att statsministrarna skulle inneha rikets högsta värdigheter, statsråden ha generals och justitieråden generallöjtnants rang. Sedermera föreskrevs i grundlagen endast, att rikets högsta värdighet skall innehas av statsministern och ministern för utrikes ärendena och den närmast därintill av statsråden. Enligt Riksmarskalksämbetets cirkulär av 23 november 1885 angående rang och placering tog statsministern, ministern för utrikes ärendena och riksmarskalken rang och säte efter varandra i nu nämnd ordning, efter dem tilldelades plats under riksdag i Sverige åt kamrarnas talmän. Vid avskedstagande bibehölls ämbets- och tjänstemän sin högsta innehavda ämbetstitel och rang, med undantag av statsrådsledamöter, vilka redan, enligt kunglig resolution den 10 januari 1868, jämte serafimerriddare tillagts värdighet näst efter statsrådets i tjänst varande ledamöter, enligt kunglig resolution den 3 november 1871 förlorade de emellertid av grundlagen för dem stadgad rang och värdighet, då de upphörde att vara ledamöter av statsrådet. (källa)