Äventyrsberättelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet äventyrsberättelse

1. Den stora diamantskatten: äventyrsberättelse för ungdom (B. Wahlström, 1916) (Ungdomsbiblioteket, 1). (källa)
2. Per Stigman (egentligen Per Olsson i Urshult) är huvudperson i en rad historiska äventyrsberättelser, skrivna av Nils Holmberg under pseudonymen A.M. Marksman. (källa)
3. Science fiction är en genre inom litteratur och film där bärande element i intrig eller miljö har inslag grundade på vetenskapliga eller teknologiska spekulationer. Begreppet förkortas sedan 1920-talet på svenska oftast som sf, på brittisk engelska SF och på amerikansk engelska sci-fi. En enklare distinktion är att sf används av författare och fandom, medan sci-fi är journalist-jargong. Vissa hävdar att sf och sci-fi syftar på olika genrer, där den förra betecknar den "egentliga" science fiction-genren, medan den senare har börjat användas på svenska och då skulle syfta på action- eller äventyrsberättelser i rymdmiljö, detta är dock en uppdelning som debatteras livligt och inte sällan används sci-fi som synonymt med sf. Internationellt används ofta motsvarigheter till ordet "vetenskapsfantastik" (ryska: nautjnaja fantastika) och en föreslagen äldre svensk översättning är "vetsaga" vilket inte fått någon större spridning. (källa)
4. Efter realexamen vid Nya Elementar 1931 tog Trenter värvning vid flygflottiljen F1 i Västerås. Under tiden i flygvapnet debuterade han 1931 i tidningen Lektyr med äventyrsberättelsen "Silverkorset". Efter att ha fått avsked från flygvapnet begav han sig 1935 på eget bevåg som krigskorrespondent till Etiopien. Han skrev därifrån artiklar för tidningen Morgonbladet, som betalade honom per artikel. (källa)
5. Romanen beskrivs som en berättelse för unga läsare men vänder sig även till vuxna. Förutom att vara en äventyrsberättelse med humoristiska inslag tar den upp teman som vikten av yttrandefrihet och berättande. Den kan även läsas som en politisk allegori. Rushdie skrev berättelsen under den tid han var gömd för omvärlden efter publiceringen av romanen Satansverserna 1988. Skildringen av romanens tyrann Khattam-Shud har setts som ett porträtt av Ayatolla Khomeini som utfärdade fatwan mot Rushdie. (källa)
6. Den mångåriga Tunguska-följetongen Drivgods samlades slutligen 2012 i bokform, då Epix gav ut en nästan 400 sidor tjock samlingsvolym. Denna episka äventyrsberättelse kretsar kring den 16-åriga Wilma med en alkoholiserad far och en mystiskt frånvarande mor, och historien vandrar mellan parallella universum. Det behandlar i sin äventyrsmiljö teman som andra generationens invandrare, arbetarklass och alkoholistbarn. Den definierades av förlaget både som "kärlekshistoria" och "en berättelse om att växa upp och finna sin egen väg – en proletär bildnings(serie)roman i arbetarlitteraturens tradition". Elmgren själv har beskrivit den som en "socialistisk fantasyserie". De första sidorna i berättelsen tecknades när Elmgren själv var 15 år och de sista sidorna 16 år senare – lika många år som huvudfigurens ålder. (källa)
7. Pälsjägarne: äventyrsberättelse för pojkar (B. Wahlström, 1916). (källa)
8. Kiosklitteratur i Sverige var först så kallade "kioskhäften" med tonvikt på detektiv- och äventyrsberättelser. På 1950-talet började längre berättelser utges i pocketbok-format. Böckerna skrevs ofta under pseudonym och brukar delas in i genrerna detektiv- och agentromaner, västernromaner och romantik, varav de två första vände sig till män och den senare till kvinnor. Böckerna hade ofta spektakulära omslag och såldes till lågt pris. Distributionen liknade den för serietidningar, det vill säga numrerade serier där endast den senaste fanns till försäljning och tidigare osålda returnerades. Dominerande förlag i Sverige var B. Wahlströms och Wennerbergs. (källa)
9. Populärkulturen har, såvitt historiker kunnat se, alltid funnits jämte den "officiella" kulturen. Det finns till exempel klotter på pyramiderna, äventyrsberättelser i religiösa skrifter som Bibeln, och reklam-musik bevarad från medeltiden. Inte sällan har därför populärkulturen inspirerat hovkompositörer, konstnärer och "seriösa" författare, även om de har försökt att skapa mer världsfrånvända eller djupa verk. (källa)
10. Idéer och spekulationer om utomjordiskt liv har funnits bland människor åtminstone sedan antiken, där atomister ofta talade om en mångfald av världar och livsformer. Det är dock främst i samband med den moderna vetenskapens och astronomins utveckling under 1600-1700-talet som idéerna om utomjordiskt liv börjar bli populära och ta mer plats i vetenskapliga såväl som filosofiska debatter. Den svenska mystikern och vetenskapsmannen Emmanuel Swedenborg menade sig exempelvis ha haft kontakt med varelser från andra planeter. Särskilt populära och närvarande blir utomjordingarna dock först under 1800-talet. Här förekommer de ofta i science fiction och äventyrsberättelser, och det spekuleras mycket kring liv på månen och Mars. I samband med den moderna UFO-eran, som traditionellt anses ha börjat med Kenneth Arnolds bevittnande av nio flygande föremål år 1947, slår idén att vi får besök av utomjordiskt intelligent liv igenom i stor skala. Det dröjer inte länge förrän människor över hela världen rapporterar om märkliga farkoster och deras lika märkliga besättningar. Begreppet "flygande tefat", som egentligen bygger på en misstolkning av Arnolds redogörelse, hör snart till vardagen, och i mitten av 1950-talet stiger flera så kallade UFO-profeter eller "contactees" fram i ljuset. Enligt dessa personer, som snart tilldrog sig stora skaror av anhängare, är utomjordingarna välvilliga, och för det mesta även väldigt vackra. I kalla krigets science fiction-filmer presenteras dock en annan bild: där är utomjordingarna, med vissa undantagsfall, illvilliga. Fram till de första bortförningsrapporterna, där Antonio Villas Boas och Betty och Barney Hill hör till de mest kända tidiga fallen, är det UFO-profeternas bild av de välvilliga "Rymdbröderna" som dominerar. Med Whitley Striebers personliga redogörelse för hur han kom att bli bortförd av små grå utomjordingar (se Närkontakt (1987)) vänder vinden ordentligt - och berättelserna om kontakt med utomjordiskt liv får allt mer sinistra undertoner. Utomjordingarna är inte längre vare sig vackra eller välvilliga, utan små, ondsinta och groteska. På senare år dock även detta börjat förändras - de bortförande utomjordingarna verkat åter igen arbeta för mänsklighetens bästa. De varnar, exempelvis, för eventuella kärnvapenkrig, mänsklig girighet, materialism och miljöförstöring. Under 1900-talet har utomjordingar också ofta fått överta Guds roll som skapare. Idéer om hur utomjordingar, och inte gudar, stigit ned till jorden för att antingen skapa eller transformera mänskligheten återfinns bland annat hos Erich von Däniken och Zecharia Sitchin. (källa)