Å-ljud Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet å-ljud

1. Bokstaven Å har sitt ursprung i ett långt a-ljud, vilket på medeltiden skrevs som aa på de skandinaviska språken. När långa vokaler senare slutade att skrivas med dubbla bokstäver hade det långa a-ljudet förändrats till dagens å-ljud. I likhet med ä och ö (ursprungligen skrivna som ae respektive oe eller som ligaturerna æ resp. œ) bildades en ny bokstav för att representera det tidigare aa genom att en bokstav placerades över en annan för att bilda ett nytt grafem. Bokstäverna ö respektive ä uppstod för att man ville representera ljud som var mellanting mellan respektive och . De e som användes till en början förenklades efterhand till enbart två prickar. Långa aa ersattes i början av 1500-talet i tryckt svenska med ett a försett med ett litet o ovanför för att illustrera det nya -liknande ljudet. (källa)
2. Omega (grekiska ωμέγα oméga, egentligen 'stort o') (versal: Ω, gemen: ω) är den tjugofjärde och sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Dess uttal var i klassisk grekiska ett långt å-ljud . I modern grekiska är det en kort vokal, . Någon motsvarighet i det latinska alfabetet finns inte. (källa)
3. Regeln förövarspråket är att man efter varje konsonant lägger ett o (kort å-ljud) och därefter samma konsonant igen, till exempel byts b ut mot "bob" och f mot "fof". Vokalerna är oförändrade. "Jag talar rövarspråket" blir alltså "jojagog totalolaror rorövovarorsospoproråkoketot". (källa)
4. Omikron (grekiska όμικρον ómikron, egentligen 'litet o') (versal: Ο, gemen: ο) är den 15:e bokstaven i det grekiska alfabetet. Dess ljudvärde är ett kort å-ljud , både i klassisk och modern grekiska, och den har gett upphov till O, o i det latinska alfabetet och О, о i det kyrilliska alfabetet. (källa)