Åklagarsidan Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet åklagarsidan

1. Att acceptera åtalsimmunitet ansågs vara ett något kontroversiellt val för åklagarsidan av en rad olika anledningar. Det fanns de som ville att Kasabian skulle bli fullt åtalad för att ha varit inblandad i morden. Men även om Kasabian hade varit närvarande då morden ägde rum - hon var chaufför och spanare - och inte hade försökt stoppa morden eller ens kontaktat polisen efteråt, så hade hon vare sig gått in i husen eller fysiskt deltagit i dödandet. Hon har beskrivits som extremt upprörd under nätterna då morden ägde rum. Hon hade till och med utmanat Manson och sagt "Jag är inte du, Charlie. Jag kan inte döda någon". Kasabian var den ende medlemmen i Mansonfamiljen som uttryckte ånger och sympati för offren. När Kasabian återvände till Sharon Tates hem för att hjälpa polisen rekonstruera morden, så fick hon ett nervöst sammanbrott. (källa)
2. Pohl anklagade åklagarsidan för att vara i händerna på judiska intressen och att de skulle ha varit fyllda av hämndlystnad och blint hat. Pohl förnekade inte sitt medansvar för Förintelsen, men han hade aldrig själv låtit deportera eller mörda någon jude. Han menade sig utgöra ett rättsligt substitut för de verkligt skyldiga: de som begått självmord eller genom förräderi friköpt sig från rättvisan. Pohl påstod sig ha tjänat sitt land fläckfritt under 33 år och inte varit medveten om några brott. I sitt försvar försökte Pohl framställa sig som en administrativ chef utan ansvar för sina underordnade. (källa)
3. Atkins gick sedan med på att vittna för åklagarsidan mot löfte att undslippa dödsstraff. Hon slutade dock samarbeta och tog tillbaka sitt vittnesmål, varpå istället Kasabian blev åklagarsidans stjärnvittne. (källa)
4. Hon blev under processen försvarad av Hypereides, som ska ha tillhört hennes älskare, medan åklagarsidans tal skrevs av Anaximenes från Lampsacus. Enligt Athenaeus ska Hypereides, när det tycktes som om jurymedlemmarna var nära att fälla henne, ha dragit isär Frynes kläder och blottat hennes bröst inför dem för att beveka dem. Detta ska ha fått dem att gripas av rädsla för att döma en av "Afrodites prästinnor" till döden, och frikänna henne av medlidande. Denna scen är berömd i historien och har varit föremål för mängder med avbildningar och teorier. I senare målningar har Fryne dessutom avbildats fullständigt naken, medan den ursprungliga berättelsen endast säger att hennes bröst blottades. (källa)
5. Den 25 augusti 1995 lämnade en av åklagarsidans vittnen in en skriftlig edsförsäkran i försök att återkalla bevis och anklagade polisen för korruption och hindrande av rättvisa. Försäkran överlämnades till Tamiheres advokat Murray Gibson och till media den 16 juli 1996 och en parlamentsledamot begärde ett ministermöte för undersökning av fallet Tamihere. Independent Police Conduct Authority (IPCA) genomförde en utredning vid vilken vittnet återtog påståendena om tjänstefel. Efter en grundlig undersökning konstaterade IPCA att polisen inte hade gjort sig skyldigt till några felgrepp, och justitieminister Doug Graham avvisade en begäran om ytterligare utredning i ärendet. År 1997 lämnade Tamihere en ansökan till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, som fann hans påståenden ostyrkta och skrivelsen avfärdades. (källa)
6. I de flesta demokratiska länder är den tilltalade skyddad i kriminalprocessen av rättsstatsprincipen: bevisbördan ligger hos åklagarsidan och det är därför åklagarens uppgift att styrka sitt åtal, att den tilltalade är skyldig bortom allt rimligt tvivel. Ifall det omvända gäller, att den tilltalade måste bevisa sin oskuld kallas omvänd bevisbörda och anses inte förenligt med rättssäkerhet. Denna princip kallas oskuldspresumtionen och står som krav för de 47 medlemsländerna i Europeiska rådet, som föreskrivs i artikel 6 i Europakonventionen. Principen omnämns även i andra dokument rörande mänskliga rättigheter. Dock omsätts principen på olika sätt beroende på land. (källa)
7. I förhör uppgav Weier och Geyser att de sedan december 2012 gemensamt planerat och utfört knivattacken i syftet att tillfredsställa den fiktiva figuren Slender Man. De var övertygade om att han existerade och att om de inte utförde en attack skulle deras familjer skadas. Förhandlingarna i rätten drog ut på tiden. Båda flickorna nekade och åberopade inledningsvis förmildrande omständigheter på grund av allvarlig psykisk störning. I en uppgörelse med åklagarsidan kom försvarsadvokaterna överens om att i det fall flickorna istället erkände sig skyldiga, skulle åklagaren inte kräva att de dömdes till fängelsestraff utan till rättspsykiatrisk vård. Rättegången mot Anissa Weier inleddes 11 september 2017. 21 december 2017 dömdes Weier till rättspsykiatrisk vård i 25 år, med möjlighet till utskrivning tidigast 2020. Samtidigt väntade Geyser på sin dom. (källa)
8. Rättegången mot Lubanga startade måndagen den 26 januari 2009 inför tre domare, Adrian Fulford, ordförande, från Storbritannien, Elisabeth Odio Benito från Costa Rica och René Blattmann från Bolivia. Rättegången blev inte bara den första i ICC:s historia utan även den första internationella brottmålsdomstol där brottsoffer (målsägande) får delta i förhandlingarna. 93 offer identifierades och de företräddes av åtta advokater. Förhandlingar ägde rum vid 220 tillfällen, åklagarsidan kallade 36 vittnen, varav några var före detta barnsoldater. 19 hade skyddad identitet och erbjöds att få sitta bakom en skärm och få sina röster förvrängda när de vittnade. Tre vittnen kallades av brottsoffren. Försvaret kallade 19 vittnen. (källa)
9. Clemens anklagades i december 2007 i den så kallade Mitchellrapporten för att ha använt dopning under sin karriär, huvudsakligen på grund av uppgifter lämnade av hans förra fystränare Brian McNamee. Clemens förnekade alla anklagelser under ett edsvuret vittnesmål inför USA:s kongress i februari 2008, vilket så småningom ledde till att han åtalades för bland annat mened. Rättegången påbörjades i juli 2011, men fick ställas in sedan otillåten bevisning visats för juryn av åklagarsidan. Rättegången återupptogs i april 2012. Efter en rättegång som varade i 35 rättegångsdagar ogillades åtalet på alla punkter den 18 juni 2012. Parallellt med brottmålet pågick även ett tvistemål där McNamee krävde skadestånd av Clemens för att Clemens förtalat honom. (källa)
10. Huvudförhandlingen mot Margreth Eriksson och Bengt Karlsson inleddes den 21 mars 1973. Kammaråklagare var John Josten, domaren var Gunnar Bogren och försvaren var Leif Ohlsson. Försvaret ifrågasatte åtalet, bland annat för att polismannen Lennart Karlsson uppgett att han "kämpade för sitt liv" men uppsökte ändå inte någon läkaren efteråt, sjukskrev sig inte och arbetade samma kväll som vaktchef på Liseberg. På Bengt Karlssons arrestblad stod det heller inget om misshandel utan enbart "äggkastning, färgkastning?". I fallet Margreth Eriksson lutade sig åklagarsidan enbart på målsägandes vittnesmål, och gentemot Bengt Karlsson på en annan polismans vittnesmål. (källa)