Ångtåg Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ångtåg

1. Detta ogillades dock av SRJ som inte önskade konkurrens och för Långängen var det viktigt att förbindelsen med Stockholm anordnades så snart som möjligt. En konkurrerande koncessionsansökan lämnades därför in av SRJ sent samma år gällande en smalspårig järnväg och för denna förvärvade SRJ och Långängens ägare gemensamt mark för 35 000 kronor av Stockby AB 1905. Denna ansökan följde väsentligen järnvägsreservaten från Stocksund till Djursholm och gillades därför av Stocksunds municipalsamhälle, eftersom man skulle slippa tåg i gatorna. I Djursholm ogillades å andra sidan att SRJs koncessionsansökan innehåll en möjlighet att använda koleldade tåg, då man av miljöskäl ansåg att ett krav på elektriska fordon var erforderligt. Sedan 1895 trafikerades Djursholmsbanan med elektriska tåg, eftersom Stockholms stad ställt detta som krav för sträckan mellan Östra station och Engelbrektsplan. Om SRJ valde trafik med ångtåg riskerades alltså inte bara miljön lokalt, utan även den direkta linjen till Engelbrektsplan. (källa)
2. På en vy över området kallad "Utsikt över Slussen", en oljemålning av Carl August Tholander från 1898, syns att ångtåg och ångspårvagn samt telefonledningar blivit en del av stadsbilden kring Slussen. Slussenområdet tycks i Tholanders tolkning vara en söndagsidyll. Folk promenerar, ser på trafiken, rider eller kör hästvagn och barn leker. (källa)
3. Fram till 1913 bedrevs trafiken med ångtåg, därefter elektrifierades banan, bland de första i Sverige. Den hade en i Sverige ovanlig spänning, 1 500 V likström, även om den blev vanlig i andra länder. På 1970-talet ändrades spänningen till 750 V (samma som tunnelbanan) i och med införandet av nya tåg av tunnelbanemodell. (källa)
4. Ursprungligen sköttes all järnvägstrafik på svenska järnvägar av ångloksdragna tåg. Under 1880- och 1890-talen skedde en snabb teknisk utveckling, till exempel genom den allt bättre förbränningsmotorn. Även eltekniken utvecklades och runt sekelskiftet 1900 kom eldriften i bruk inom lokaltrafik och spårvägstrafik. Elektrifieringen av järnvägarna i Sverige inleddes också åren efter sekelskiftet, till exempel elektrifierades Malmbanan på 1910-talet. Stambanenätet var inte till sin huvuddel klart förrän under 1940-talet. Det fanns emellertid ett omfattande spårnät av flera olika spårvidder som inte ansågs lönsamma att elektrifiera, utan här fortsatte man med ångdriften. Ångdrift var mycket dyrt, i slutet av 1930-talet beräknades driftkostnaden för ett litet ångtåg vara ca 2 kr/km, medan den förälsbusståg var ca 80 öre/km. I 2019 års penningvärde motsvarar detta c:a 58 kr/km respektive 23 kr/km, räknat på 1939 års penningvärde. Inte förrän på 1920- och 1930-talen ansågs förbränningsmotorerna vara pålitliga och effektiva nog för att ersätta ångdriften. Flera järnvägsföretag experimenterade tidigt med olika rälsbussliknande lösningar för att få ner de höga driftkostnaderna. Under 1920-talet tog till exempel Kalmar-Berga Järnväg och Östra Centralbanan fram lösningar som byggde på ombyggda landsvägsbussar. (källa)