Årpar Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet årpar

1. För att ro en båt behövs minst ett par åror, men beroende av båttyp används ett flertal årpar för enkel eller dubbelrodd. Den platta avtunnade yttersta delen av åran kallas blad. En åras skaft kan ha olika form från cylindriskt till fyrkantigt beroende av tradition i äldre båtar, skaftet kan tillta något i tjocklek ut till handtaget. Årdelen närmast handtaget kallas lom och vilar under rodden på årtullen eller i en årklyka, och kan vara försedd med läder (årläder) för att skydda mot nötning. Att använda en åra för att ta tag mot botten kallas att staka. (källa)
2. Galeassen utvecklades till en självständig fartygstyp under 1400- och 1500-talet, främst i Venedig. De hade tre master med stora latinsegel, 20–30 årpar, och bestyckning på upp till ett sjuttiotal kanoner. De hade ett genomgående däck, i fören en upphöjd back och i aktern en skans, som kunde vara väldigt hög. En 1600-talsgaleas var ungefär 60 meter lång och 9 meter bred, med relingen 6 meter över vattnet. Under 1600-talet slutade man bygga denna typ av fartyg. De största fartygen i af Chapmans skärgårdsflotta kunde klassificeras som galeasser, men kallades vanligtvis galejor. (källa)
3. H.L. Hunley hette en av världens första veterligen fungerande ubåtar. Det har funnits dykarklockor tidigare, rentav en del funderingar på hur man skulle kunna förflytta dem i sidled (Turtle). Det finns till och med omnämnanden om en tingest i trä och läder som skulle ros under vattnet med flera årpar (Drebbels). Empiriska test med en replik av Drebbels ubåt har visat att den skulle ha kunnat fungera, men källorna är inte tillräckligt tillförlitliga. I alla händelser var H. L. Hunley den första ubåt som sänkt ett annat fartyg i krigshandling. (källa)
4. En hemmema (av finska Hämeenmaa, Tavastland) var en fartygstyp som ingick i den svenska skärgårdsflottan. Den var utrustad med tre master med ett delat latinsegel på vardera, hade två däck, fjorton årpar och 220 mans besättning. Längden var 32,7 meter, bredden 10 meter och djupgåendet var 2,7 meter. De var emellertid för tunga att ros med någon större framgång, och var på grund av sitt blygsamma djupgående rätt dåliga seglare, så konstruktören, Fredrik Henrik af Chapman, ritade dels en serie mindre kanonbåtar, och dels något större, som fortsättning på Hemmema-serien. Fartygen var ändå något av en innovation, då Chapman var den första sedan vikingatiden att inse att Östersjöns skärgårdar inte är lämpliga att navigera med stora linjeskepp och fregatter. (källa)