Återfallsförbrytare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet återfallsförbrytare

1. Den första militärt organiserade polisen hade också sitt ursprung i Frankrike, det var maréchaussée, gendarmeriets föregångare. Prévôts des maréchaux, marskalkämbetets fogdar, hade till uppgift att upprätthålla ordning bland de stora skaror civila som alltid medföljde de medeltida arméerna. Under 1300- och 1400-talen utökades deras jurisdiktion till att gälla även grova våldsbrott utanför armén och alla brott som begåtts av återfallsförbrytare. Hela denna organisation med fogdar och väblar kallades Maréchaussée de France och utvecklades till en kunglig landsortspolis. År 1720 ställdes maréchaussée under gendarmeriets, det tunga adelsrytteriets, administration. Vid den franska revolutionen avskaffades maréchaussée för att under Napoleon I återuppstå under namnet Gendarmerie Nationale. (källa)
2. Pierina var inte den första eller den sista som åtalades för att vara medlem i denna kult. 1384 åtalas Sibillia för kätteri och bekänner att hon flyger med "Madonna Horiente" varje fredag och lär sig magi och läkekonst under banketter där par av alla djurarter närvarande utom åsnan och räven och man inte fick nämna guds namn. Rätten gissade att Horiente i själva verket var Herodias. Både Pierina och Sibillia had i själva verket åtalats första gången år 1384, de hade ångrat sig och släppts fria, men återgått till sin tro, och sex år senare arresterats igen. Denna gång ansågs de som återfallsförbrytare, och de dömdes båda för kätteri och avrättades 1390. (källa)
3. Påföljden var avsedd för psykiskt normala återfallsförbrytare och innebar att domstolen fastställde en minsta tid av 1–12 år för den intagnes vistelse på anstalt utan att någon maximitid angavs. Efter anstaltsvistelsen följde vård utom anstalt med möjlighet till återintagning. År 1965 fogades påföljden förvaring till internering. På grund av kritik mot tidsobestämda brottspåföljder avskaffades internering 1981. (källa)
4. Tullrätten straffade vanligen med böter och beslagtagning. Vid allvarligare brott och med frihetstidens skärpta lagstiftning kunde tullrätten också döma till förlust av ämbete eller burskap. Hemmansägare kunde dömas förlustiga sina egendomar. Återfallsförbrytare dömdes till ärelöshet, schavott eller till livstidsarbete i kronans slott eller kronobruk. Utlänningar dömdes till landsförvisning. År 1753 skärptes straffet för "Lurendrägerier" som därefter dessutom, för allvarligare brott, innefattade kroppsbestraffning, fängelse på vatten och bröd och spinnhus för kvinnor. Eftersom många dömdes hårt i tullrätten, mildrades straffsatserna redan 1756. Husrannsakan var tillåtet och tidvis mycket vanligt vid misstanke om tullmålsbrott. (källa)