Återförvärva Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet återförvärva

1. På sin rundresa från Berlin över Dresden och Mainz till München gick von Schlippenbach emellertid långt utöver sin instruktion, utbredde sig i storpolitiska kannstöperier och sökte utan framgång drag Sachsen och Bayern från deras förbindelser med Österrike. Hans uttalanden i Berlin till kurfursten Fredrik Vilhelm i september 1654 har uppfattats som bevis för att Karl Gustav redan vid tronbestigningen varit besluten för ett stort erövringskrig mot Polen till fullbordande av Sveriges "östersjövälde", men dessa uttalanden strider mot hans instruktion och har inte den betydelse för det polska krigets tillkomsthistoria, som tillmätts dem. von Schlippenbach blev också desavouerad av kungen, fastän denne ej tycks ha fått full kunskap om hans egenmäktighet. Först med sensommaren 1655, sedan kriget brutit ut, fick han åter användning i diplomatiska värv, vid underhandlingar med Brandenburg, och i dessa synes han så småningom ha återförvärvat kungens förtroende. Han deltog sålunda i det diplomatiska arbete, som ledde till de viktiga fördragen mellan Karl Gustav och kurfursten 1656, fick, när kungen bröt upp mot Danmark 1657, kvarstanna för att söka fasthålla den vacklande kurfursten vid förbundet med Sverige och betroddes även med att söka anknyta fredsunderhandlingar med Polen. Lönen för detta arbete blef utnämning till president i Krigskollegium och inkallelse i riksrådet, 1657. (källa)
2. Trippelalliansens konstrikt uppförda försvarsbyggnad kom med tiden att visa sig långt mindre hållfast än dess upphovsman hoppats, andra maktsammanslutningar uppkom och invecklades i allt svårare konflikter med de båda ledande trippelalliansmakterna. Efter en period av isolering och inre oreda framträdde Frankrike från 1880-talets början åter som stormakt. Jules Ferry grundlade ett nytt och vidsträckt franskt kolonialvälde, hans ministärs fall 1885 vållades delvis av farhågor för att de nya företagen i avlägsna länder skulle leda till uppgivande av tanken på Alsace-Lorraines återförvärvande, i all synnerhet som Bismarck uppenbarligen gynnat den franska kolonialexpansionen såsom en avledare från europeiska konflikter. Med boulangismen kom därefter åter revanschtanken till heders, och närmandet mellan franska revanschivrare och ryska panslavister antog demonstrativa former. Bismarck avvisade emellertid ett tyskt militärpartis yrkande på preventivkrig mot Frankrike medan det ännu var isolerat och inte återvunnit sin militära styrka. Han sökte även genom eftergifter åt Ryssland i Balkanfrågor motverka panslavisternas tyskfientliga inflytande på ryska regeringen, men indirekt främjade han oförsiktigt det fransk-ryska närmandet genom att 1887 stänga den tyska marknaden för ryska låneförsök, varpå 1888 följde avslutandet av det första stora ryska lånet på Parisbörsen. (källa)
3. Bland de viktiga svenska handlingar, som fördes ur riket, kan särskilt nämnas Registrum regni eller "Riksens register", ett riksregistratur från medeltiden. Redan på 1660-talet gjordes från svensk sida resultatlösa försök att återförvärva de svenska handlingarna. Arkivets öden var länge okända, tills det i början av 1800-talet av en tillfällighet påträffades vid flyttning av provinsarkivet i Amberg (fordom huvudstad i övre Pfalz), dit det kommit genom Kristian II:s dotters gifte med pfalzgreven Fredrik. Bayerska regeringen förklarade sig 1829 villig att återlämna de handlingar och dokument, som rörde Sverige och Norge, och Kristianiaprofessorn G. F. von Lundh fick i uppdrag att som norska regeringens kommissarie deltaga i utsovringen av de utlovade handlingarna, varvid han genom att med självtagen myndighet avge förbindelser å svenska kronans vägnar lyckades utverka, att hela samlingen, omfattande 4,430 nummer, utlämnades odelad till honom. Den fördes till Kristiania, och där företogs 1834 efter många förvecklingar en delning så, att Norge tillerkändes 3 802, Danmark 347 och Sverige 280 nummer. (Det svenska ombudet vid delningen, N.J. Ekdahl, hade föreslagit Sveriges andel till 638 nummer.) Den i Bayern påträffade samlingen innehöll emellertid inte hela arkivet, så saknas exempelvis det ovannämnda "Registrum regni". De flesta och viktigaste handlingarna har utgivits av Ekdahl i Christiern II:s arkiv (3 delar, 1835-36) och av K. F. Allen i "Breve og aktstykker til oplysning af Christiern II:s og Frederik I:s historie" (1854). (källa)
4. Så fort underrättelsen om Kristofers död (1448) hade nått Finland begav sig Karl Knutsson till Sverige, och vid det därefter anställda kungavalet 20 juni 1448 fick han de flesta rösterna. Vid valet skall visserligen lagens föreskrifter inte blivit fullt iakttagna, men 28 juni hyllades han formellt vid Mora stenar och blev sedan krönt till kung. Hans första regeringsföretag, ett försök att återförvärva Gotland, misslyckades genom Magnus Grens försumlighet och förräderi. Samtidigt kandiderade han för Norges krona och 20 november 1449 blev han av det nationella partiet vald till kung och kröntes i Trondheim. Ett annat parti, som dominerade i södra Norge, hade under tiden hyllat den danske kungen Kristian I. Visserligen sökte Karl Knutsson med härsmakt göra sitt välde gällande även där, men redan efter några veckor enades parterna om stillestånd, och att lösningen av tvisten skulle anstå till kongressen i Halmstad, där även frågan om Gotland och övriga tvistepunkter mellan Danmark och Sverige skulle avgöras. Vid detta möte, som hölls i början av maj 1450, förband sig de svenska ombuden, tvärtemot Karl Knutssons föreskrifter, att söka förmå honom avstå från sina anspråk på Norge. Tvisten om Gotland skulle däremot avgöras på ett följande möte. Dessutom uppgjordes en ny unionsakt, som vid endera eller båda konungarnas död skulle tillämpas. (källa)