Återuppvakna Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder återuppvakna, varianter, uttal och böjningar av återuppvakna

Återuppvakna synonym, annat ord för återuppvakna, vad betyder återuppvakna, förklaring, uttal och böjningar av återuppvakna.

Vad betyder och hur uttalas återuppvakna

Återuppvakna uttalas åter|upp|vakna och är ett verb -de.

Ordformer av återuppvakna

Aktiv

återuppvakna
infinitiv
återuppvaknar
presens
återuppvaknade
preteritum
återuppvaknat
supinum
återuppvaknande
presens particip
återuppvakna
imperativ

Perfekt particip

återuppvaknad en
~ + subst.
återuppvaknat ett
~ + subst.
återuppvaknade den/det/de
~ + subst.

Återuppvakna är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet återuppvakna

  1. Uppståndelse är inom kristendom, judendom och islam en tanke som innebär att människan efter döden kroppsligen kan återuppvakna till liv. Tron på uppståndelsen förutsätter att människan lever vidare till både kropp och själ. (källa)
  2. Saturnalia (latin), på svenska även saturnalier, var en högtid i det antika Rom, som firades den 17–23 december för att ära åkerbrukets gud Saturnus och Ops, den ymniga skördens gudinna. Festen hänsyftar på naturens återuppvaknande ur vinterns mörker och påminnelse om en gyllene tidsålder, som tänkts återvända till jorden. Allmänt jubel och glädje skulle därföråda under denna fest. Slavarna hade sin frihet sittande till bords med husbönderna och betjänades av dessa. Skänker utväxlades och all fiendskap och alla straff skulle vila. Saturnalia hade sålunda i det stora hela samma betydelse som den germanska och kristna julhelgen. (källa)
  3. Fredrik Böök recenserar Snöstormen i Svenska Dagbladet 27 augusti 1928. Han inleder med att konstatera att novellen "är ingenting annat än en skildring av en nattlig slädfärd över stäppen borta i Donkosackernas land, från den ena skjutsstationen till den andra". Men berättelsen är "sällsamt gripande" med en "förkrossande intensitet" i skildringen av "mörkret, ovädret, den förlamande kylan, ångesten då vägen gått förlorad, det planlösa kringirrandet, den slöa passiviteten då krafterna börjar tryta, månskenet genom snömolnen, gryningen och livsandarnas återuppvaknande." Fredrik Böök menar att motivet är tidstypiskt ryskt med "de oändliga vidderna, det fruktansvärt stränga klimatet" och "det passiva tålamodet, den fatalistiska underkastelsen under de väldiga naturskådespelen". Han jämför också novellen med Nikolaj Gogols Döda själar och Nikolaj Leskovs klassiska behandlingar, och menar att Lev Tolstojs förmåga att "återge själva verkligheten utan alla sirat men med oändliga perspektiv både inåt och utåt har i denna korta skiss firat en av sina första stora triumfer". (källa)

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.