Ögonhåla Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ögonhåla

1. Okbenet är placerat upptill på ansiktets sidor och utgör en del av ögonhålans (orbitae) botten och vägg, av fossa temporalis och fossa infratemporalis. (källa)
2. Squamans (den vertikala delen av pannbenet) kanter är tjocka och sågtandade. Den övre kanten vilar mot hjässbenen (os parietale) och är avfasad invändigt. De laterala kanterna upptar trycket från dessa ben och är avfasade utvändigt. Kanterna övergår nedtill i en triangulär, skrovlig yta som ledar mot kilbenets (os sphenoidale) stora vinge. De bakre kanterna vid ögonhålorna är tunna och ledar mot kilbenets lilla vinge. (källa)
3. Ansiktets skelett består dels av pannbenet, som det delar med hjärnskålen (i strängt anatomisk betydelse tillhör pannbenet enbart den senare), dels av de egentliga ansiktsbenen: okben, överkäksben, näsben och underkäkar, vilka mellan sig innefattar de stora ansiktsöppningarna: ögonhålornas, näshålans och munhålans. Över denna ansiktets stomme, kompletterad med näsbrosk och öronbrosk, är dragen en mask av mjukdelar: muskler, nerver, kärl och hudsystem. (källa)
4. Arten är genomskinlig med gröna, grå eller rödbruna nyanser och kan bli upp till 8 cm lång. Den har pigmentfläckar under den horisontella panntaggskölen på panntaggens undersida. Rostrum, panntaggen, har fem till sju tänder på ryggsidan, där en tagg sitter bakom ögonhålans bakkant och två till fyra på buksidan. Klosaxen på andra benparet tar upp drygt halva kloleden. (källa)
5. En tandläkare som undersökte det högra övre käkbenet som hittades med skallen bestämde att skallen tillhört ett barn i åldern 4,5 till 5 år. Volymen av det inre av skallen är 1600 kubikcentimeter, vilket är 200 cm³ större än en medelvuxens hjärna och 400 cm³ större än en vuxen av samma ungefärliga storlek. Ögonhålorna är ovala och grunda, med den optiska nervkanalen som ligger i ögonhålans botten snarare än baktill. Det finns inga främre bihålor. Skallens baksida är platt. Skallen består av kalciumhydroxyapatit, det normala materialet hos däggdjursben. (källa)
6. Nervus ophthalmicus (V1) träder ut till ögonhålan via fissura orbitalis superior. Nervus ophthalmicus innerverar sensoriskt bindhinnorna, tårkörtlarna, ögonen, etmoidalsinus, kilbenshålorna, pannhålorna, näshålan, dura mater i den främre skallgropen, falx cerebri, superiort över tentorium cerebelli och hud. Nervus ophthalmicus förgrenas bland annat till nervus supratrochlearis och nervus supraorbitalis vilka träder ut i huden. Kliniskt är nervus ophthalmicus viktig för corneal- respektive tårreflexen. (källa)
7. Paddan har giftkörtlar i huden, som avsöndrar ett slemhinneretande och muskelförlamande gift, bufagin. Detta gör att de flesta predatorer skyr paddan. Snok och igelkott tål emellertid giftet, grävling, kråkfåglar och ormvråk sprättar upp magen på paddorna och undgår på så sätt att bli förgiftade. Den vanliga paddan kan också angripas av larverna till en spyfluga, Lucilia bufonivora, som tränger in i paddans huvud via näsborrar eller ögonhålor, och äter upp paddans huvud inifrån. När paddan efter ett par dagar har dött, fortsätter larverna med resten av kroppen. (källa)
8. De skallbitar av förhistoriska dvärgelefanter som återfunnits på Kreta och Sicilien kan vara grund till myten om cykloper – de enögda jättarna som förekommer i Homeros Odysséen, från cirka 800–600 f.Kr. Redan på 1370-talet hade vetenskapsmän noterat att den stora näshålan mitt på kraniet kan ha feltolkats som en ögonhåla och skallarna, dubbelt så stora som en människoskalle ser ut att kunna ha tillhört en gigantisk humanoid. Det har även föreslagits att varelsen Behemot som beskrivs i Jobs bok skulle kunna varit en elefant utifrån att den betar gräs och lever i närheten av en flod. (källa)
9. Fiske efter honor som bär synlig rom är inte tillåten, och om en rombärande hummer fångas ska den omedelbart återutsättas i havet, på fångstplatsen. Detsamma gäller humrar som inte uppfyller minimimåttet: För hummer gäller minimimåttet 9 centimeter mätt från ögonhålans bakkant till huvudsköldens bakkant, mätt parallellt med mittlinjen (så kallad carapaxlängd). (källa)
10. Tinning är huvudets sidotrakt mellan den yttre ögonvrån och örats övre del. Underlaget är det av en platt tuggmuskel täckta tinningbenet, ett av de större huvudskålsbenen, vilket med en sagittalt ställd skiva bildar en stor del av kraniets sida, går ned och in i skålens bas, med hörselgången på utsidan och hörselorganet inuti, samt med ett utsprång framåt bildar okbågen och baktill utskjuter ett annat nedåt: vårtutskottet. Benskivan är tunn och utgör skålens svagaste del (näst ögonhålans väggar). Största delen av skivans taggiga kantfog, tinningsömmen, vilar utanpå hjässbenet. (källa)