Örlogsstation Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet örlogsstation

1. Hårsfjärdens örlogsdepå (ÖH) var en örlogsstation inom den svenska marinen som omfattade anläggningarna i Berga örlogsbas och Vitså samt på Märsgarn, Vitsgarn och Gålöbasen. Enheter från Stockholms örlogsstation utflyttade stegvis till Hårsfjärdens örlogsdepå under 1940-talet men redan den 1 juli 1969 invigdes den nya Muskö örlogsbas officiellt varvid Hårsfjärdens örlogsstation utfasades. (källa)
2. övriga militära myndigheters och institutioners, särskilt de olika regementenas, örlogsstationernas, marinförbandens och flygflottiljernas arkiv. (källa)
3. Marinens fredsorganisation föreslogs omfatta en ständigt rustad del av kustflottan samt tidvis andra sjöstyrkor och fartyg, ävensom Stockholms och Karlskrona örlogsstationer samt Göteborgs örlogsdepå. Härtill komma Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt Fårösunds kustartillerikår, ävensom Vaxholms och Karlskrona kustfästningar. Därjämte ingå i organisationen de i materielreserv förlagda Älvsborgs och Hemsö kustfästningar. Gällande marinen skilde sig oppositionens förslag mot regeringens, vilka båda avvek mot försvarskommissionens förslag, vilket medförde en viss anslagsökning för marinen. Kustartilleriets allmänna organisation ansluta sig oppositionen till försvarskommissionens förslag, vilket bland annat omfattade Chefen för kustartilleriet och dennes stab, Vaxholms fästning, Karlskrona fästning, Älvsborgs fästning och Hemsö fästning. (källa)
4. Philip Virgin, 1889, fd Chef för Stockholms örlogsstation. (källa)
5. Ivar Falkman var son till vice häradshövding Karl Henrik Falkman. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1891 genomgick han 1893–1897 Teknologiska högskolans fackavdelning för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi och företog 1897 med statsunderstöd en studieresa till Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Falkman var anställd vid skeppsvarv i Greenock i Skottland 1897–1899 och i Köpenhamn 1899–1900. Han förordnades 1901 till ingenjör vid mariningenjörsstaten och blev 1906 mariningenjör av första graden vid mariningenjörkåren. 1901–1907 tjänstgjorde han huvudsakligen vid Stockholms örlogsvarv med sommarkommenderingar som fartygsingenjör på pansarskepp. Falkman var 1905–1907 lärare i skeppsbyggeri och ångmaskinslära vid Sjökrigsskolan och 1907–1910 Marinförvaltningens kontrollant i Malmö vid byggandet av jagarna Wale, Ragnar och Vidar. Han blev 1910 marindirektör av andra graden och tjänstgjorde som stabsingenjör vid kustflottan och mobiliseringsingenjör på Karlskrona örlogsvarv. 1914 blev Falkman marindirektör av första graden, var 1914–1919 chef för ingenjörsdepartementet vid Stockholms örlogsvarv och blev därefter kommenderad till Marinförvaltningen. Han blev 1923 marinöverdirektörsassistent och över gick 1926 i samband med genomförandet av 1925 års försvarsordning på övergångsstat. Falkman företog ett flertal studieresor utomlands, och hans kunnande togs i anspråk för flera uppdrag och utredningar. Han var kronans ombud vid flera besiktningar av flottans fartyg och verksam ledamot av många kommittéer. Särskilt utredningarna om förflyttning av Stockholms örlogsstation var en viktig fråga för Falkman. Han utgav 1907 en lärobok för manskapet vid flottan, Pannor och maskiner. 1927–1930 var Falkman marinteknisk rådgivare i Finland. Han blev 1910 ledamot av Örlogsmannasällskapet, tillhörde stiftarna av Kungliga motorbåtsklubben 1915 och var dess ordförande 1917–1920. (källa)
6. Redan i och med att den dåvarande riksföreståndaren Gustaf Eriksson grundade den svenska flottan 1522 anställdes ett antal musiker för musiktjänst inom flottan. Under den följande århundradena verkade musiken vid Stockholms örlogsstation i olika former tills verksamheten tillfälligt upphörde efter att hela den dåvarande musikkåren stupat i Första slaget vid Svensksund 1789. (källa)
7. Före Marinintendenturkårens uppsättning fylldes dess uppgifter av Flottans civilstat, vilken leder sitt ursprung från tiden för anläggningen av Karlskrona örlogsstation, det vill säga 1680-talet. Stationernas förvaltning övertogs nämligen då av de lokala myndigheterna, efter att förut ha varit anförtrodd (före 1634) åt riksskattmästaren med biträde av kammarråd och kamrerare, efter nämnda år åt Amiralitetskollegium. Flottans civilstat undergick därefter många förändringar. Den sista för densamma gällande staten fastställdes 1874 och upptog stationsintendenter, sekreterare, kamrerare, regementsskrivare, kammarförvanter, revisorer, förvaltare vid olika förråd och anstalter, kassörer, bokhållare, kammarskrivare, e. o. kammarskrivare, auditörer, v. auditörer, advokatfiskal, väblar och vaktmästare. För anställning som tjänsteman fordrades under senare tid avgångsexamen från högre elementarläroverk samt vid å någon av stationerna undergånget förhör ådagalagd nöjaktig insikt i erforderliga delar av gällande reglemente för flottan. För anställning som sekreterare hos stationsbefälhavare, advokatfiskal och auditör fordrades dock examen, som berättigade till inträde vid rikets rättegångsverk. Vid Marinintendenturkårens uppsättning övergick större delen av civilstatens personal till nämnda kår. (källa)
8. Efter affären med italienjagarna blev Hagman befordrad till kommendörkapten av första graden, och verkade som stabschef vid Sydkustens marindistrikt i Karlskrona 1940-1942. År 1943 befordrades han till kommendör, och var under åren 1943-1946 chef för Norrlandskustens marindistrikt. Han avslutade sin aktiva karriär som chef för Stockholms örlogsstation, vilket han var fram till sin pensionering 1953. (källa)