Öronlapp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet öronlapp

1. Blodöra "Othematom" är en blödning mellan huden och öronbrosket där öronbrosket spricker och blod ansamlas mellan den inre och den yttre huden. Detta gör att örat känns mjukt och vätskefyllt. Blödningen kan vara liten eller omfatta nästan hela örat. Hos människor är detta vanligt bland utövare av kontaktsporter och leder utan behandling till blomkålsöron. Hos djur som hundar orsakas tillståndet av att djuret skakar på huvudet eller kliar sig mycket. Det är vanligt att grundorsaken är en öroninflammation. Det drabbade djuret eller människan får ofta ett visst obehag av blodörat, främst genom tyngden. Örat brukar inte vara speciellt ömt när man tar på det, ömmar det ändå kan det vara ett tecken på att det blivit infektion inne i öronlappen. (källa)
2. Usjanka (ryska: уша́нка) är en rysk mössa i päls (pälsmössa) med öronlappar som kan knytas upp eller knytas kring hakan för att skydda öronen från kyla. I engelsktalande delar av världen används benämningen shapka (ryska: шáпкa), från ryskans ord för "mössa". Usjanka kan bokstavligen översättas till öronlappsmössa, från ryska usji (у́ши) som betyder "öron". En nordisk motsvarighet till en usjanka kallas karpus. (källa)
3. Blodhunden kan ha hudproblem och ögonbesvär till följd av den rikliga, veckade huden. Särdrag premieras ofta vid hundutställning, vilket kan leda till överdrifter i aveln. Enligt den svenska rasklubben skall det rinnande skinnet på huvudet och halsen samt de långa, breda öronlapparna ha funktion för blodhundens exceptionella spårförmåga. När hunden spårar faller huden fram och stänger ute sinnesintryck från ögon och öron samt bildar en tratt som fångar in dofterna från spåret. (källa)
4. Frygisk mössa, frihetsmössa eller jakobinmössa, är en mjuk, kägelformig toppmössa med framåt nedhängande topp och öronlappar, som under antiken begagnades av grekerna i Mindre Asien och ibland förekommer på antika konstverk. (källa)
5. huvudbonad - mössa (som bör vara försedd) med öronlappar av hundskinn vilka vid stark köld kan fällas ned. Dessa kallades på skämt för flaxa miliv'r. (källa)