Överkäksben Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet överkäksben

1. Snoken blir sällan mer än 100 centimeter lång i Sverige och väger typiskt mellan 140 och 400 gram, enl. inventeringar. Ryggfjällen är långsmala, och fjällen på undersidan av stjärten är ordnade i två rader. Snokens huvud har stora fjäll, till skillnad från huggormen som har små. Pupillerna är runda, där huggormen har långsmala. Den långsmala, piskliknande kroppen smalnar av symmetriskt mot svansen. Snoken har ett långt överkäksben och en tydlig hakfåra. Snoken saknar gifttänder. Den rör sig snabbt och gracilt och är skyggare än huggormen. Snoken är Sveriges enda äggläggande orm. (källa)
2. Ansiktets skelett består dels av pannbenet, som det delar med hjärnskålen (i strängt anatomisk betydelse tillhör pannbenet enbart den senare), dels av de egentliga ansiktsbenen: okben, överkäksben, näsben och underkäkar, vilka mellan sig innefattar de stora ansiktsöppningarna: ögonhålornas, näshålans och munhålans. Över denna ansiktets stomme, kompletterad med näsbrosk och öronbrosk, är dragen en mask av mjukdelar: muskler, nerver, kärl och hudsystem. (källa)
3. Huggormar (Viperidae) är en familj av cirka 200 giftiga mark- och trädlevande ormarter över hela världen utom Australien och vissa öar. Gifttänderna är långa och placerade framtill på korta vridbara överkäksben och fälls fram i samband med hugg. Ormgiftet är vanligen vävnadsnedbrytande. Huggormar har en tjock, satt kropp, som först efter höjd med analöppningen brant avsmalnar. Huvudet är trekantigt och giftkörtlarna sväller ut på sidan av detta. Ormarna anpassar sitt gift till dess byte. Ögat har en "kattpupill" (en strimma). (källa)
4. Övernäbben stöds av ett stort trekantigt ben, det så kallade mellankäksbenet (os intermaxillare). Den övre spetsen av detta ben är inbäddad i pannan, medan de två nedre fäster vid sidorna av skallen. På sidorna av detta ben finns två små överkäksben. Vid botten av överkäken fäster ett tunt blad av näsben i skallbenet vid den nasofrontala leden, vilket ger rörlighet till övernäbben, så att den kan röra sig uppåt och nedåt. (källa)