Överste synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas överste

Överste uttalas överste -n överstar.

Ordformer och varianter av överste

Överste är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet överste

General är en förkortning av franskans capitaine général, från titeln generalkapten. Benämningen har från medeltidens slut använts för högste befälhavaren över en här eller häravdelning och under viss tid. Under 1600-talet började generallöjtnant användas som benämning på den general som förde befälet närmast under landsherren. Först på 1700-talet utbildade sig generalsgraderna och förbands med en formell grad och ständigt befäl. Vid denna tid tillkom generalmajorsgraden. General, ofta med tillägget av kavalleriet, av infanteriet eller av artilleriet blev därmed den högsta generalsgraden. I andra länder är istället general den lägsta generalsgraden. I Tyska Riket och Österrike har även funnits graden generalöverste, som i rang är jämställd med fältmarskalk.

Generalöverste är en generalsrang som har förekommit i olika krigsmakter.

Ordet kejsare kommer av det romerska familjenamnet Caesar och dess mest kände bärare, den romerske diktatorn Gaius Julius Caesar (mördad 44 f.Kr.). Efterföljande kejsare av det romerska riket tog namnet som sin titel för att legitimera sin ställning med ett slags fiktiv adoption. I klassiskt latin uttalades namnet "kajsar", medan uttalet i modernt latin har förändrats till "sesar" och det är det klassiska uttalet som gett oss det tyska ordet Kaiser och därifrån det svenska kejsare. Det ryska ordet för kejsare, tsar, är även det en uttalsvariant av namnet Caesar. Engelskans emperor kommer däremot av det franska empereur, vilket stammar ur den romerska titeln imperator. Det var den romerske ledarens titel och betyder fältöverste, eller överbefälhavare. När kristendomen kom till Rom blev påven den som krönte de romerska kejsarna. Dessa blev den kristna kyrkans främsta försvarare. Något formellt krav på att krönas av påven fanns dock inte, flera gånger förekom konkurrerande kejsare.

Överste på Engelska

colonel